fredag 28 augusti 2015

Sensommartankar

Rent almanacksmässig har höstterminen börjat även om vädret är fortfarande riktigt somrigt och soligt. I somras var jag ledig i hela fyra veckor! I politiken, som i skolan, väljer man inte sin semestertid. Man tar ledig veckorna utan sammanträden. Jag verkligen behövde denna vila efter mitt första halvår som kommunpolitiker!

Jag känner att jag hann med mycket på dessa fyra veckor. Kvalitetsrikt umgänge med barnen, flera utflykter och upptäckter runt om min stad Hässleholm, nyttiga och miljövänliga måltider och en stor del löpträning. Och även fanns det tid för reflektioner och insikter.  

En förmiddag sprang jag i ett villaområde i Hässleholm. En gammal Volvo stannade vid korsningen till vänster om mig. Damen i bilen såg inte mig när jag skulle springa över gatan. Jag förstod det och väntade. När hon sakta började köra tittade hon till höger och såg mig, hon bromsade hastigt, lite skrämt. Då gick jag över gatan framför bilen. Så fort jag var på andra sidan hennes bil kallade hon efter mig. Hon undrade var Björkvägen var. Jag kunde inte komma på någon Björkvägen i Hässleholm. Damen i 60 årsålder var orolig efter sin son som hade MS och som inte svarade i telefonen när hon ringde. Hon sa att Björkvägen var i närheten av sjukhuset. Vi var någon halv kilometer från sjukhuset. Hon behövde svänga till vänster, köra rakt fram i rondellen och därefter ta första gatan till höger, just vid skylten ”sjukhus”. Jag pekade, och visade med händerna, och rörde på hennes högra arm när jag pratade om höger, och visade hur andra bilar körde, men jag förstod att hon inte hängde med på instruktionerna. Hon klappade på passagerarsättet och undrade om jag inte kunde följa med henne. Nåja, varför inte? ”Jag är snabb, jag är stark och jag kan hjälpa damen” tänkte jag. Och satt mig i hennes bil. Så fort hon startade bilen fattade jag att hon körde osäkert, extremt långsamt, bromsade 50 meter innan rondellen och var mycket försiktigt när hon skulle köra ut igen. Jag spände mig lite och coachade henne under resan. Vi kom fram till sjukhuset och jag frågade om hon orienterade sig nu. Hon såg ut fortfarande lika förvirrad. Då plockade hon upp ett brev med adressen ditt hon skulle: Björkvägen… i GÖTEBORG!!!!! ”Din son bor i Göteborg! Du är i Hässleholm! Du kan inte köra till honom. Du ska nu vända och köra hem och fortsätta att ringa honom tills han svarar, ok?”. Jag smög ut ur bilen med en känsla av vemod.

Åter hemma pratade jag med min familj, med min dotter som cyklar till skolan varje dag, med min man som framför sina rättigheter vid varje tillfälle när han kör. Ute i trafiken finns alla, de som följer alla regler och är uppmärksamma och försiktiga men också de som är förvirrade och letar efter en förlorad son, de som har sjukdomar som leder till förvirring, de gamla, de berusade eller drogpåverkade, de som har fått en dålig nyhet eller är nykära, alltså ALLA! Alla sorters människor! Som i alla situationer i livet det finns enda en sak som du kan påverka, dig själv! Var varsam och agera försiktigt!


En annan dag var jag i Djupadalsparken, en mycket vacker park i Hässleholm. Jag tränade löpskola, alltså hoppade indianhopp, skipping, hälkick och alla konstiga krumelurer och löjliga rörelser fram och tillbaka. Vid stigen runt parken cyklade en dam i 45 årsålder på en skruttig cykel. Hon startade och bromsade lite klumpigt upprepade gånger, hon tappade balansen då och då och styret skakade när hon cyklade. Jag blir alltid nyfiken när jag ser att folk anstränger sig. ”Lär du dig att cykla?” frågade jag. Hon berättade att hon hade fått ett jobb på äldreboendet i Vinslöv, och att hon skulle börja i augusti och tänkte pendla med tåget från Hässleholm och cykla från stationen i Vinslöv till boendet. Hon var glad och nervös över det nya jobbet, och hon kämpade och tränade för att nu, i vuxenålder, lära sig att cykla! Hon fick lite råd om cykling och uppmuntran för det nya jobbet och jag fick beröm för mina roliga rörelser. ”Det ser så enkelt ut när du gör det!” sa hon J Ett samtal med en främling som egentligen inte är så okänd efterallt. En av oss, en som jag, invandrare, som blir oerhört glad över att få ett jobb, som är flitig och investerar semestern i att träna inför det kommande jobbet, som anstränger sig och sliter för att göra sitt bästa, varje dag, hela tiden för att bidra till samhället där vi bor och tillhör. Målmedvetenhet och ihärdighet krävs för att klara uppdraget. Hon har nu säkert börjat på det nya jobbet; jag är supersäker på att hon kommer att lyckas där, lika bra som hon fixade cyklandet!